Krönika
av Patrik Pettersson
Lampor. En av världens bästa uppfinningar. De gör att vi kan sitta uppe skitlänge på kvällarna så att vi är riktigt trötta dagen efter när vi ska till skola och jobb.
Min sambo brukar reta mig för min lampfetisch. Hon säger att jag inte kan få nog av lampor.
Då har hon fel.
Några lampor som jag definitivt har fått nog av är de som finns inbyggda i alla möjliga tekniska prylar. Du vet, alla dessa lampor som talar om att apparaten är igång. Eller inte är igång.
Senast var det vår nya luftrenare.
Enligt tillverkaren har den ”diskret och minimalistisk design”. Och visst, det har den. Men bara om man bortser från ljusrampen på toppen. Där lyser alltid minst tre skarpa lampor. En av dem blinkar dessutom som en böljande våg för att tala om att ”plasmawaveläget” – som förmodligen är dödligt, by the way – bultar i det inre.
I ärlighetens namn – en luftrenare som marknadsförs med argumenten ”diskret och minimalistisk design”, kan den verkligen ha en blinkande lampa som lyser starkare än Kim Jong-un och inte går att stänga av?
Nej, är svaret på det. Bara så att vi är överens.
Men det här är snarare regel än undantag. Tillverkarna verkar ha som livsuppgift att göra Las Vegas av allas våra hem.
El-elementet intill sovrummet tänder en gul lampa varje gång termostaten slår på. Under en natt blir det hundratals blinkningar som kan få vilken tungsovare som helst att sätta sig i köket och knapra knäckebröd.
Måste mänskligheten veta när termostaten slår på och av? Om jag hade velat vara involverad i uppvärmningen hade jag ju köpt en vedkamin i stället för ett el-element.
Eller handdammsugaren som lyser upp hela köket i neonblått medan den laddar. Är det inte själva poängen med att sätta dammsugaren i laddaren, att den ska just ladda? Hur ska jag använda informationen att den faktiskt gör det?
Men droppen som verkligen får bägaren att rinna över är vårt trådlösa system för att styra lampor. Jag tänkte att det skulle vara smidigt att tända i sovrummet utan att stiga upp, monterade strömbrytare vid nattduksbordet och fjärrstyrda dosor i vägguttagen.
Och det är väldigt smidigt och bra, men bara så länge vi har lamporna tända. För vad händer när vi släcker? Jo då tänds en ilsken liten statuslampa på dosan för att tala om att lampan är släckt. Som att vi inte ser det själva? Och som att det faktiskt förblir släckt om det tänds en lampa för att tala om att det är det?
Nu väntar jag bara på att någon tillverkar mörkläggningsgardiner vars lampa talar om när det är mörklagt.
Inlägget «Vad är poängen med alla dessa lampor?» dök först upp på Prisjakt Konsument.